Onsdag.

I morse vaknade jag av en telefonsignal. Gick upp för att svara men ingen där. Tittade som hastigast på senaste samtal, kände igen numret men la mej igen. Det blev med vånda, var någon sjuk, behövde de hjälp med vovven fantasierna rullade på så jag upp och ringde. En kvinna med utländsk brytning svarade, bad om ursäkt för felringning och började kolla, det var andra siffran efter 070 som var annorlunda.

Ja då var jag ju uppe, påklädning och stavgång. Det blåste kallt och det kändes som "smånubb" i ansiktet. Skönt att komma in igen och efter en stund börjar det snöa riktigt.

Jag tycker att det var ganska skönt med dåligt väder idag. Jag började med att nåla och tråckla mina gardiner till vardagsrummet och skall så småningom göra maskinsömmarna. Sen hittade jag en linneduk i gömmorna som skall fållas, det finns lite av varje att pyssla med. När jag sitter och nålar kom jag att tänka på två ord, "jag måste". Tänk ett så stressande uttryck, tvångsmässigt för mej. Jag har ju också "måsten" i mitt liv men ordet smakar negativt i munnen, stressa, skynda, måste göra, vi kan inte må bra av att alltid ha "måste" framför sej och omgivningen att alltid tänka på hur mycket klockan är, hinner jag hit eller dit. Jag tror att tiden räcker till, att sätta sej på rumpan och tänka "just nu struntar jag o om inte maten är klar i tid mm. Krama om varandra och ta det lugnt, positiv eller negativ stress tror jag i längden gör oss sjuka på ett eller annat sätt.

Nu skall jag sluta för jag blir tjatig.

Mulet, blåst, snöfall kl 17.10 +0,5 grader. Våren låter nog vänta på sej.