Tisdag. Nu måste jag erkänna att jag har gått bet. Det "bidde" ingen bolero. Nu har jag bestämt mej (trots att det svider i själen) att jag klarar inte av denna stickning. Om det beror på lässvårigheter eller dålig koncentration vet jag inte, men jag får ta skammen i handen och överlämna garnet tillbaka till Eva. Tråkigt men sant. För övrigt tycker jag dagen har gått i djurens vänkrets. I morse mötte jag Lotta med sina små gryn så vi gjorde sällskap hem tillbaka, frukost och sedan fiskarna, i samma veva hämtade jag Sigge för han skulle vara här hos mej idag. Vi var ute och tittade och plockade lite när det började regna. Vi gick in, jag tog fram en pläd och en ny bok och det blev sängläge. Sigge kurade ihop sej i knävecken och han drog en djup suck av välbehag. John Blund har nog svept med sitt spö över oss för jag vaknade till av telefonen. Det var förhoppningsvis sista samtalet från Thailand för denna semester för de skall åka hem 21.30 och kommer till Arlanda vid middagsdags i morgon och så tar det väl några timmar innan de är i Sjövik. Inget för mej som inte har ro att sitta still mer än högst en timme i taget, jag tycker att jag får myrkrypningar i hela kroppen. Sigge och jag har för ovanlighetens skull fikat. Jag blev lite ruggig när vi har legat så jag kokade mej kaffe på gammaldags vis med kokkaffe och kokern. Det blir allt herderligt kaffe det. Ibland tycker jag att perkulator- och bryggkaffe känns som om det var rått på något vis och jag kan känna en obehagligt sur kaffesmak, säkert inbillning, det är väl min sura mage som spökar ibland. Nu skall vi snart ta oss en promenad och när kvällen kommer är det så enkelt med Sigge, bara öppna dörren och han rastar sej själv, när han vid mörker sätter jag på honom reflexband, står på verandan med ficklampan och lyser, då ser jag honom och behöver inte ens gå ut i mörkret. Lite bekväm får man väl vara. Mulet hela dagen, en liten regnskur har kommit men det är nog bara bra. Kl 16.35 är det 9,8 grader.