Onsdag.

I dag har jag varit med om en händelse som man normalt sett måste vara med om i sin levnad,men inget man ser fram emot.

Som jag nämnde igår så var min gamla (94 år) moster mycket dålig och jag och hennes dotter var hos henne i går. På morgonen i dag var vi åter på Solgläntan, Bellmansgården och satt vid hennes sida. Klockan 09.55 gick hon ifrån oss, en märklig händelse att livet bara försvinner. Det är ju sorgligt, men moster var ju trött och sliten och dålig sedan några år tillbaka och jag unnar henne att få sin vila. Jag deltar verkligen i Irenés sorg efter in mamma. Tidpunkten är ju aldrig rätt, men vi får hjälpas åt att göra allt till det bästa.

En tacksamhetens tanke går till Lisbeth Svensson som var med oss under dagen och tack till all fin personal på Solgläntan.

Nu skall jag försöka slappna av och skingra mina tankar. Fast man inte gjort ett letandes dugg på 2 dygn är det en trötthet som kommer över en otrolig. Å nu har jag ringt och sagt att jag inte vill ha någon Bossedag imorgon för orkar jag sova vill jag göra det och kanske göra en tur och titta på lite kläder.