söndag 4 oktober 2015

Söndageftermiddag


Nu sitter jag här och är alldeles förfärligt mätt och belåten. I måndags köpte jag mej en Hemmets Veckotidning och hittade ett recept som hette Fiskarhustruns Gratäng, jag bestämde mej direkt för att laga den till helgen och idag gjorde jag den. Jätteenkelt och med kräftstjärtar blev det så gott tillsammans med Westlunds snöbollspotatis och en sallad.

Veckan har rullat på och dagarna går fort. Vovven Åke har varit här 2 gånger denna vecka och det var första gången han var själv men det bekom inte honom, i stort sett som om han varit här varje dag.

I går gjorde jag mej en tur runt sätern och där Stellan varit jägare, en tur tillbaka i tiden några år. Många tankar och minnen ger sej tillkänna. Tankarna kom om hur det var för inte alltför länge sen när vi packade husvagnen och drog ut i skogen med hundarna på fredagseftermiddagarna, vi lagade god mat och njöt av fredagskvällen och sen upp tidigt lördagmorgon för att hundarna skulle få träna inför älgjakten och jag plockade bär och leta efter hundar såklart. Så kom hundpejlen och vad det blev lättare att hitta hund. Jag minns en gång när vi inte hittade Lukas trots att han fanns på pejlingsavstånd, vi stod på 45:an strax ovanför Stöllet då en bil kom susande och i baksätet på den såg vi våran hund. Lyckligtvis så förstod föraren att vi var ute och letade  och allt slutade lyckligt.

Så småningom kom vargarna i markerna och därmed upphörde våra resor uti skogen och det blev till och med så illa att hundarna fick stanna hemma från jakten och husse åkte själv för djuren var så kära för oss att vi kunde inte riskera att de skulle bli vargmat. Sen sex år tillbaka är allt förändrat. De här minnena dök upp under min resa i jaktmarkerna igår, denna årliga resa gjorde mej ledsen,
  det brukar alltid vara folk ute i skogen vid den här tiden alltid har jag träffat någon att stanna och prata med men tiderna är förändrade, mellan Knappåsen över skogen fanns inte en levande varelse inte förrän jag kom till Loffstrand mötte jag buss.

I bland måste man släppa fram verkligheten och erkänna för sej själv och andra att alla  dagar inte är guldkantade det finns dagar när mycket känns sorgligt men det lugnar ner sej och tillslut är det som vanligt igen.

Nu är gräset klippt och i morgon ska jag plocka bort pelargonerna och kanske det blir lite lövkrattning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar