2016 års näst sista dag

Strax börjar ett nytt år och allt blir ett år äldre, saknaden efter nära och kära som gått bort tycker jag inte blir äldre utan den håller i sej, jag tänker på minnen som dyker upp och allt som ett gemensamt liv innehåller det sitter djupt inom mej och det enda som jag kan göra är att tända ljus och minnas ibland ensam och ibland med övriga familjen.

Julen har varit bra med lilla julafton tillsammans med syster och hennes familj, i år har det tillkommit en flickvän ibland oss, en söt och trevlig tjej. Lilla Signe längtade som vanligt efter tomten och han ser likadan ut efter så många år men har blivit lite äldre och han ser ut att ha ont i sin rygg.

Julafton var vi här hemma i lugn och ro åt mat och ris á la malta och bytte julklappar och så är nästan allt över, några dagar med böcker och handarbete och TV det har verkligen varit stilla.

Men så kom onsdagen, jag skulle åka till optikern med mina trasiga glasögon när Lotta ringer och berättar att Sarek, vovven inte är bra och hon har bestämt sej att åka till veterinären och han skulle få somna in, Sarek var en Goldenpojke på nästan 14 år och han har varit med oss sen han föddes. Tårarna rinner och magen krampar och man vet ju att denna dag kommer men så sorgligt det är och ytterligare en dag man kommer att minnas.

´Jag glömmer ju mina glasögon, skalmen hade lossnat och det var inte säkert att de kunde skaffa en ny, men i går förmiddag ringde de från Synoptik att skalmen kommit på morgonen och att jag fick hämta mina glasögon och nu kändes det riktigt bra.

På hemresan var jag in på ICA och köpte med mej semlor för att bjuda min nyopererade svåger med fru på och det blev en trevlig eftermiddag när ett par goda vänner till dem om kom dit.

I dag ska dammsugaren fram, blommor behöver ses över och så ska det handlas lite för nu har det varit rester i flera dagar.

Vädret är väl lite tråkigt, nog önskar jag att det vore lite snö och lite kallare men elräkningen mår förhoppningssvis bra av den här väderleken.