Tisdag

Kära nån, i dag är det vårdagjämningen och till helgen börjar sommartiden och det är snö upp till knäna. En lång tung vinter som förhoppningsvis kommer att övergå i vår med det snaraste för nu är jag riktigt trött på snö och halka. Jag ska ju inte vara allt för negativ för vi har ju haft soliga fina dagar senaste veckan och det syns ju att snön faller ihop och att det börjar tina i vägkanterna.

Ett annat vårtecken? om man kan kalla det så är att skatorna är riktigt aktiva sen några dagar, de hämtar byggmaterial genom att komma med kvistar i näbben och nu är det säkert våning fyra i en av björkarna här ute som är byggarbetsplats, jag tycker inte om detta men jag orkar heller inte riva deras byggen.

För tre veckor sedan var den årliga slamtömningen här och samtidigt rensades avloppet från köket för det har jag mycket problem med, men efter en vecka började det klucka i köksavloppet, vattnet rinner inte undan som det ska så i går morse blev det ett nytt samtal till företaget och efter några timmar kommer den stora slambilen och jag fick hjälp, hoppas jag och fungerar det är jag tacksam om det räcker med en ordinarie slamtömning och två avloppsrensningar, det blir mycket pengar att betala för skit samma månad.

Mina planer för gårdagen blev rubbade och det var väl tur för jag tänkte mej att försöka städa över här hemma i går, jag kände att mattorna behövde komma ut och att golven skulle torkas så nu hoppas jag att viljan infinner sej om en stund. Jag kanske måste få mej en kopp kaffe för att hämta lite energi.
Om jag nu fixar städningen ska jag försöka se mej om efter ett nytt våffeljärn, mitt gamla blev så dåligt så det är kasserat och helt plötsligt skulle det smaka gott med en våffla, hjortronsylt och grädde. Vi får se hur det går.

Jag saknar min granne M så otroligt mycket, det är så konstigt när jag hämtar min post, Ingen M som ropar hej, vill att jag ska komma in, eller att se henne komma ute på vägen, svänga in här och vi fikade och pratade om allt,  jag hoppas att hon har det bra nu. Ibland är dagarna så mörka och sorgsna men så tittar solen fram och då blir det lite lättare. Till helgen kommer danska grannfamiljen och då blir det liv och rusch på vår lilla bygata, det ska bli roligt när Emíl kommer och det skulle vara kul om de har lilla Connie /hunden/ med sej.

Hoppas att solen får skina å oss länge.