onsdag i älgjaktsveckan

I dag är det en mulen dag och regnet hänger i luften, älgjaktsveckan som jag nämnde i mitt förra inlägg som en stor fest verkar ha svalnat och jag har inte sett en enda jägare förutom några tyska herrar i matbutiken. Jag undrar vad som hänt, alla jaktlag börjar inte sin jag andra måndagen i oktober som det varit tidigare utan nu flyttas den fram och en del jagar bara helger, beror detta på att det är så mycket mindre med djur eller är det ett generationsskifte, ungdomarna kanske inte har intresset av naturen? vad vet jag men det är synd.

I bland har jag svårt att fatta inser ja, för någon vecka sedan fick jag ett meddelande om att danska grannarna skulle komma och jag tog för givet att de var jaktveckan som de skulle vara här men icke, förra söndagen plingade det till på datorn och där stod det att jag skulle titta om om 10 minuter, och där kom de en vecka för tidigt enligt mej. Men det är roligt, jag är så glad att det blev så bra med den här nya familjen och den lille fine Emil, han kommer på sin cykel nästan varje dag, tittar in en sväng och så försvinner han igen. Jag hoppas att de trivs lika bra med mej som jag gör med dom, vi fikar och pratar och vi klarar att prata med varandra riktigt bra, ibland förstår vi inte vad den andre säjer men på något vis löser det sej.

Mannen i familjen är intresserad av jord och skog som jag förstår och nu har han planterat"juleträd", kungsgranar som ska växa några år, just nu är det små plantor som sticker upp och ska växa till sej och bli till fina julgranar.

Grannen Siv och jag har varit till skogs under förra veckan och snott oss granris till gravarna och lite tallris till dekorationer i blomlådor och amplar. Vädret var så vackert och Siv hade packat kaffekorgen och vi njöt i solskenet,  vi klarade oss från älgflugor också, de är ju så äckliga.

Alla mina växter är nu komposterade ute i skogen, de får gå tillbaka till jordelivet och just nu är jag ganska nöjd med mitt ris från skogen, mossa och lummer finns i påsar så jag har tills julen. Just nu är min stora väntan att jag ska få besöks- och operationstid för mina knän. Det börjar kännas tungt nu, varje steg gör ont och som det säjs, det är inte farligt när det gör ont, men det är verkligen inget som känns bra.

Det är verkligen tur att jag har mitt stickintresse för annars vet jag inte hur det skulle bli, att sitta och vänta på att tiden ska gå är inte min melodi så nu fortsätter jag med mina yllestrumpor och det finns mycket fina garner att arbeta med, men ibland, när jag sätter mej med stickningen saknar jag lukten av hemspunnet garn, det doftade "sö".

Nu är jag så mätt och belåten, jag blev så sugen på fiskgratäng idag och då duger gott ett fruset fiskpaket. Man tager vad man haver, blandade creme fraiche med fetaost och soltorkade tomater, salt och peppar, lite vitlökssalt och grädde, hällde över fisken och så lite dill och det blev jättegott. Ha det bra alla.