och i går morse tyckte jag att det var dags att skörda de tomater och paprikor som var kvar, kylan börjar smyga sej på och man vet inte när den slår till. Sagt och gjort, nu har jag lite tomater och paprikor i mitt träfat och riset körde jag bort. Det blev faktiskt riktigt skönt att få ta bort växterna och nu fryser väl amplar och blomlådor ner, egentligen tycker jag att det är skönt när man kan plocka bort det gamla och det får vara rent några veckor innan riset ska plockas och mossa tas hem.
Jag gör mej små turer ut i skogen och under helgen var jag till sätern. I de tider som nu är när det snart är dags för älgjakten och dess förbeedelser kom mina fina minnen om hur vi tillbringade helgerna. Det är kanske runt 20 år sedan, men på fredagarna fyllde vi husvagnen med mat. hundar och allt vi behövdeoch åkte ut i skogen. Alltid lika mysigt, vi lagade god mat, vi åt kräftor och räkor, vi grillade goda köttbitar men då fick vi stänga in hundar i vagnen annars var risken stor att vi blivit utan mat.
På den här tiden var det inte vanligt med varg i skogen så Stellan steg upp tidigt, följde med vovven ut i skogen. ibland kom han tillbaka själv och vi fikade innan han gick tillbaka ut, jag slöade för det mesta, plockade lite bär, läste och njöt mellan skogspromenaderna. Så lugnt och fint vi hade, ingen stress, vi hade ingen brådska med att komma till nästa aktivitet, vi hade bara lugnet ibland i sätern eller vid någon sjö.
Den här tiden innan och under älgjakten var fin, vi fick frisk luft och fint umgänge med varandra och våra jämthundar. vi fick genom jakten fina vänner, vi träffades äver en matbit och umgicks.
Jag är så glad att jag har dessa minnen och kan berätta lite om hur det var innan stressen tog överhand, numera verkar det inte vara någon större glädje inför jakten, Jag är ju inte ute i farten så mycket numera men det är sällan man hör att de är ute i skogen med sin jakthund för att träna, kanhända att det beror på vargen och sressen i vardagen, folk kanske inte orkar med detta livet numera och måste vila för att klara vardagen, jag vet inte men för oss var detta ett avbrott i vardagen och en form av vila från arbete. Det var ett intresse som vi kunde dela.
Så händer allt eländigt, en vacker dag har man inga hundar, man blir ensam och då är det fint med minnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar