nu borde väl våren vara på väg

och snön försvinna.  De senaste dagarna har ju snön på vägarna börjat luckras upp och man kan se att drivorna minskar. Onsdag förra veckan var riktigt bedrövlig med stora snöflingor ena stunden och däremellan regn, det var riktigt busväder.

Nu är ju påsken överstånden och för att behålla helgen lite mer pyntar jag i förväg och i dag har jag plockat tillbaka mitt påskpynt till sina platser i skåpet, tuppen Agneta ska få stå ute vid verandadörren och passa så inga objudna gäster kommer in.

Eftersom dotter och måg insjuknade i influensa i påskveckan kunde helgen ha blivit riktigt ensam och tråkig för mej men de danska grannarna kom på helgen före påskveckan och åkte hem i går morse så det har varit liv och rörelse här. Vi har träffats nästan varje dag och på påskafton åt vi mat tillsammans, vi dricker kaffe och jag har fått ha deras lilla hund när de besökte badhuset i Torsby. Unga glada människor som verkar trivas bra och Emíl har fått egna vänner genom grannbarnen Erik och William, hela familjen har skaffat ett litet kontaktnät och det är ju bra när de kommer utan att veta något om grannarna.

Mat har en stor betydelse för mej och på påskdagen var jag och svägerska till Pilgrimen och åt påskbuffé, alltid lika gott och fint och bra uppassning, sist men inte minst, på annandagen var det födelsedagsfiande i Ambjörby, vi var sex personer som åt på Nordvärmlands Livs, det rekommenderas verkligen, god mat i fin miljö.vi hade en mycket trevlig eftermiddag hos Ingegerd och Erik med kaffe och tårta efter maten. Tur hade jag också, jag fick en bordsmangel av dem för min har gått sönder för flera år sedan och nu ska jag bestämma mej var den ska placeras.

Som sagt, jag har plockat bort påsken här hemma idag, det blir väl som vanligt att det står kvar någon liten kyckling som jag glömmer att ta bort, men nu hoppas jag att våren och värmen kommer, jag behöver plantera om mina tomatplantor i större krukor och med mera näringsrik jord, de börjar ta plats nu och det skulle vara skönt att sätta ut dem i växthuset men det är ju inte tänkbart ännu.

Strax är det en ny vecka, inte orörd här, på tisdag vill en grannfru att jag ska följa med henne till Vårdcentralen och på fredag är sista träningspasset i Torsby, tiden går fort, fyra och en halv månad sen jag fick min nya knäled,  jag är så tacksam över allt och att jag klarar mej själv.

Nu tror jag att solen tänker titta fram.